Hujja vilken svacka jag är i. Är sådär supernära till gråt hela tiden. Jag kan inte sätta fingret på det heller. Men jag har känt mig rejält sårad. Nu börjar det lätta. Efter ett litet prat känns det bättre. Man ska verkligen prata. Inte hålla inne. Men ibland kan det vara så förbaskat svårt att kläcka ur sig det. Man går och försöker trycka undan. Släta över. Men fy vad dumt. Sluta gör så. Säg direkt. Rensa luften.
Det gör gott för själ och hjärta.
Lördagen var rock n´roll. Vi åkte ner till Umeå. Träffade Ume Radical Rollers för första gången. Tränade med dom och testade lite bouts. SJUKT SKOJ! Sen brummade vi hem igen. Gick ut på lokal och hade skoj.
Söndagen.. Ah den var god. Jag, mor och syster såg Mia Skäringer på Kulturens hus. Mötte Dan en liten kortis. Det är mammas Kusin. Sen gick vi och åt på Diamant. Hädanefter så ska vi äta middag ute en gång i månaden. Vi tre. Min syster, mor och jag.
Idag var det skola. Jag åkte dit. Sen fick micke hämta mig. Kunde inte hejda tårarna. Så galet nere. Men det blev så mycket bättre. Efter det där pratet.
Ett litet snabbt samförstånd. Inget att må dåligt över alls.
Sen åkte jag och mamma till stan. Plockade upp underbara Dan. Han är så fantastisk.
Insiktsfull, betänksam...väldigt intressant att prata med. Jag fick en del att smälta. En del att tänka på. En del aha-upplevelser. Så skönt. Och fint.
Tack Dan för att du finns!
Jag kan andas igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar